Från världen till Hävla

Han är som verklighetens Forrest Gump med alla de tvära kast som livet givit honom, på gott och på ont. Från att födas in i fattigdom, plockas upp av rikedom och landa i ett enkelt men bekvämt liv i en bruksort i Östergötland. Matthew Mekonnen Taferri vet verkligen vad det innebär att ta seden dit man kommer. En lärdom som gjort att han numera trivs som fisken i vattnet i Hävla och på Häfla Bruks.

Trots sina 73 år stämplar Matthew Mekonnen Taferri plikttroget in på Häfla Bruks varje vardagsmorgon. Det har han gjort sedan 1999 och han tänker fortsätta med det så länge han kan.

– Jag trivs jättebra på både jobbet och övriga livet här i Hävla, säger han och fortsätter: Det är lugnt och skönt och framförallt tyst om nätterna. Kort sagt är Hävla en bra plats att leva på under ålderns höst. Tidigare i livet har han nämligen både sett och hört det mesta, och det är svårt att förstå att en enda människa kan ha varit med om så mycket.

Vad har du gjort i din tidigare karriär?

– I samband med att jag föddes så dog både min mor och min tvillingbror. Mitt tillstånd var också kritiskt men efter några veckor hade jag repat mig. Däremot visste läkarna inte var de skulle göra av mig och just då föll det sig som så att kejsaren Haile Selassie och hans näst äldsta son prins Mekonnen besökte sjukhuset. Läkaren berättade om mitt öde och det bestämdes att prinsen skulle ansvara för mig. Det är därför jag bär efternamnet Mekonnen än idag. Att hamna under hans beskydd innebar att jag tillslut fick en utbildning inom flottan, där jag spenderade många år. Jag var länge i Indien och senare Ryssland, där jag bland annat avancerade och blev kommendör. Mitt avancemang inom flottan gjorde att jag i slutet på 1980-talet fick uppdraget att undervisa på flottans skola i Asmara i Eritrea. På den tiden var Eritrea en provins inom Etiopien, men i och med att det 30 år långa inbördeskriget tog slut, och Eritrea blev självständigt så fick vi som jobbade inom flottan fly. Då hamnade jag i Jemen, och bodde under de nästkommande sex åren i ett flyktingläger, där jag snart tog jobb i en jästfabrik för att kunna försörja mig, berättar Matthew.

Hur hamnade du här i Sverige och Hävla?

– Det var genom FN:s kvotflyktingprogram som gjorde att jag 1997 fick tillstånd att komma till Sverige. Sedan gjorde jag två år på SFI (svenska för invandrare) i Finspång och därefter blev jag äntligen berättigad till att söka jobb. Det har alltid varit viktigt för mig att kunna försörja mig själv. Men trots att jag sökte över 80 jobb fick jag inget napp. Men så föreslog Arbetsförmedlingen att jag skulle praktisera på Häfla Bruks och sedan 1999 är jag fast anställd här och jag jobbar nu som operatör. Det var svårt i början, innan anställningen, och jag som praktikant bara hade lärlingslön och levde på 2700 kr i månaden. Men min fantastiska arbetskamrat Roger fick nys om detta och ordnade så jag fick äta gratis lunch i personalmatsalen. Den gesten kan jag bli rörd av än idag, säger Matthew och ler.

Matthew tror på att leva som man lär, att behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad. Kanske är det därför han klarat sig igenom alla äventyr och faror han upplevt. Men Matthew är också övertygad om att han har en skyddande ängel som vakar över honom. En ängel, som idag tagit honom till tryggheten i Hävla.